Min mamma och pappa

Mamma och pappa på Björnön, ser fridfullt och skönt ut.

Min mamma någon gång på i början av 60-talet, köksstandarden var något lägre...

Gråt inte

Har skrivit in dikten tidigare men gör det en gång till, jag älskar verkligen den har dikten.

Gråt inte för jag
är död
jag finns inom dej
alltid
Du har min röst
den finns i dej
den kan du höra när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dej
du kan ta fram mej
när du vill
Allt som finns kvar
av mig är inom dej
Så är vi jämt
tillsammans.

Dikten är skriven av Barbro Lindgren.

Evighet

Jag egentligen inte svårt att acceptera döden, döden som en del av livet. Men något som ändå är svårt att förstå är evighetsperspektivet, hur dumt det än kan låta. Att aldrig mer kunna träffa mamma, att aldrig mer få se henne, aldrig mer få en kram. Önskar jag vore troende, skulle vara skönt att få leva i vissheten om att få träffas igen. Men jag tror inte på uppståndelse eller att man kan ses i himlen, utan för mig är avskedet evigt även om mamma finns i mig som i den vackra dikten "Gråt inte" av Barbro L. Vissa dagar kan det kännas otroligt jobbigt fortfarande. Men då försöker jag koncentrera mig på min vardag på mitt eget liv, det går lättare då när jag bromsar upp jobbiga tankar med vardagsbestyren. Och dikten tröstar mig mycket, den är så vacker och innebörden så sann.

Februari

I går fyllde David 12 år. En gjädjefylld dag på många vis, men ändå. Önskar du kunnat vara med oss. Jag vet att du skulle ha suttit med oss och skrattat åt våra knasigheter. Du skulle ha velat se David vara med på hans voltigeträning, skulle ha följt hans utveckling med stor glädje, skjutsat och uppmntrat om du bara kunnat. Det var ju många år sedan det var möjligt för dig att vara med på det sätt som jag fantiserar om, men jag önskar det hade fått vara så. Trots att det nu gått 8 månader så saknar jag dig så mycket varje dag!