Evighet

Jag egentligen inte svårt att acceptera döden, döden som en del av livet. Men något som ändå är svårt att förstå är evighetsperspektivet, hur dumt det än kan låta. Att aldrig mer kunna träffa mamma, att aldrig mer få se henne, aldrig mer få en kram. Önskar jag vore troende, skulle vara skönt att få leva i vissheten om att få träffas igen. Men jag tror inte på uppståndelse eller att man kan ses i himlen, utan för mig är avskedet evigt även om mamma finns i mig som i den vackra dikten "Gråt inte" av Barbro L. Vissa dagar kan det kännas otroligt jobbigt fortfarande. Men då försöker jag koncentrera mig på min vardag på mitt eget liv, det går lättare då när jag bromsar upp jobbiga tankar med vardagsbestyren. Och dikten tröstar mig mycket, den är så vacker och innebörden så sann.