Häromdagen var Mats, Matilda, David och jag och badade på Östra holmen. Vi pratade lite allmänt om mat. Då plötsligt slog det mig att jag aldrig ska få lära mig att laga kåldolmar av mamma. Knäppt, men jag känner mig verkligen jätteledsen. Kåldolmar var en av mammas "paradrätter". Hon gjorde storkok och frös in. Ibland fick jag en påse dolmar med mig hem. Önskar att jag hade tagit mig tiden att göra kåldolmar tillsammans med henne medan hon fortfarande kunde (flera år sedan...). Men på något vis så trodde jag hela tiden att tid fanns...(ja inte de sista åren så klart men innan hon flyttade till Herrgärdet). Men å andra sidan skulle jag inte kunna leva med tanken att riskera att någon nära hela tiden risker att försvinna, det skulle ju bli alldeles för jobbigt. Vi människor måste nog leva i vår lilla "bubbla" för att orka med vardagen som ju är ganska krävande.
Saknar dig så ofattbart mycket mamma!!! Älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar