Så lite

Tänk så lite det blir kvar av en människas liv. Foton, kläder och en del möbler och småsaker. Döda ting som egentligen är meningslösa men som plötsligt känns ovärderliga. Snart måste vi syskon ta tag i att tömma mammas lägenhet, ännu ett jobbigt steg att ta. Så länge lägenheten finns så finns på något sätt i alla fall en del av henne kvar. Allt står kvar som det var tidigare. Men som sagt måste vi strax ta tag i och dela upp hennes saker sinsemellan samt kasta det som ingen vill ha. Det svåraste kommer att bli att kasta saker tror jag.