Idag träffade jag den kvinnliga prästen som ska förätta begravningen nästa vecka. Samtalet gav mig en hel del att tänka på, bl a så sade hon att "måste tillåta en sjuk människa att dö". Att döden kan vara en befrielse. Jag vet att hon har rätt även om det är svårt att tänka så....delvis pga att man då får skuldkänslor...(vilket hon så klart tog upp)... men också för att jag själv så klart vill ha min mamma kvar hos mig.... Varför ska det vara så svårt...
Sedan nämnde hon Astrid Lindgrens historia om Ronja Rövardotter i vilken Mattis pappa dör och han går ut och skriker "Du fattas mig". För det är ju så det är, sorgen är min egen, min mamma fattas mig. Men mamma har det bra nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar