Avskedsstunden blev inte alls så farlig som jag hade befarat. Fantasin är värre än verkligheten...
Begravningsbyrån hade gjort så fint. Mamma hade sina fina kläder på sig och var nedbäddad med sin egen rödvita kudde och sitt eget täcke med rosor på, så rofyllt, tryggt och fint! Jag lade ned en bukett röda rosor på hennes bröst och den lilla vita stenen med gravyren "Love" mellans hennes händer. Det känns fint och tryggt att veta att stenen blir kvar där för evigt, som ett minne, den kommer ju inte att vittra på många, många, många år. Det fanns tända ljus i kapellet och vi, dvs Mats och min bror, satt och pratade om mamma och om fina minnen. Tårarna trillade också så klart emellanåt men ändå kändes stunden vacker och fin och jag är verkligen glad att jag genomförde den.
Efteråt gick vi till pappas grav, bror tände ljus och jag satta röda rosor i en vas. Insåg att jag måste tillbaka till graven snart igen och gräva upp Kärleksörten som växer där. Vill inte att den ska försvinna när graven öppnas på fredag. Kärleksörten har mamma planterat och den ska förbli på platsen även i framtiden. Så när hon väl är begravd ska jag återplantera den. Har lovat mamma att ta hand om blomsterplanteringen och kommer att göra det så länge jag bara kan!
På kvällen var jag grymmt trött, hade gruvat mig så för detta att jag var helt slut efteråt. Sov lugnt hela natten, vilket varit mycket ovanligt den senaste tiden. Sov länge på morgonen också. Men än nu ikväll är jag fortfarande jättetrött. Hoppas att jag snart ska få tillbaka energin...orkar verkligen inte med mycket alls. Kanske dröjer det till efter begravningen men den kommer så småningom, det är jag säker på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar